Dahli(mani)a

Nu går min täppa på högvarv av färger och dofter! Sprakar av dahlior, solhattar, sen solbrud, hortensior, flox, bolltistel, fjärilsbuddleja, eldkaprifol, vajande majs, blånande blåbär, mörkröda salladsspiror, luktärter, bönblommor, vitalba-klematisar, kärleksörter, astilbe, funkior, gräs, nejlikor...

Skördar rödbetor, bondbönor, sockerärter, broccoli, potatis, lökar - och rosenbönor! Jo, dessa långa, ludna bönorna, som kan se rätt giftiga ut, är supergoda! Kan engelsmännen kan vi... Plommonträdet dignar i år (de kör ju med vartannatårssystem) så det gäller att ta vara på grönsakerna innan det är dags att sylta och baka av frukterna. Fast undrar vad jag egentligen ska göra med havtornsbären och tranbären...hm. Vindruvorna lär ätas under största andakt och måtte inga andra varelser hinna före - som jag har väntat! De blå Zilga får flera klasar medan gröna Sukribe snålar lite. Mellan dem har jag planterat ett blåregn, men precis som förra året är det först så här års det kommer igång att klättra, så några blommor lär väl bli svårt att få uppleva dessvärre.

'Bantling'

'Bishop of Dover'

'Zilgaklase'

'Gloriosa'

'Jowey Chantal'

Världens bästa förpackning!

Skördesmakprov

Otrogen

Jag har varit otrogen. All uppmärksamhet, kraft och energi, all min ömma omtanke till en annan. Trädgård. Medelst ett trädgårdsvårdsläger har Löwenströmska trädgården i Vaxholm väckts ur sin halvsekellånga dvala av mig och tiotalet andra trädgårdsfantaster. Den är sedan år 2000 en av hittills endast tre privata trädgårdar som skyddats med en byggnadsminnesförklaring - jo det heter så även när det gäller grönt kulturarv. Trädgårdsföreningen i Göteborg var 1992 den första offentliga park som gavs ett sådant skydd.
Löwenströmska trädgården ligger gynnsamt nedsänkt mellan berg och högre gatunivå och marken håller fukten även de hetaste somrar. Här startades 1839 ett trädgårdsmästeri, men bostadshuset som idag hör till fastigheten byggdes redan 1776. Odlandet pågick aktivt fram till 1960-talet. När dagens ägare år 2000 tillträdde (skyddet lades i samma veva) hade de köpt en smärre djungel. Nu har de lyckats driva bort kirskål och annat så pass att äldre strukturer framträder i gräset; terrassering där drivbänkar stod; en smal gång mellan odlingsbäddarna; en bredare längs nedre kortsidan där brunn, hönsgård och redskapsskjul funnits. Med höga bevarandeambitioner och stort intresse men små kunskaper har de sökt råd, stöd och hjälp, men få har haft annat än fakturor att komma med.

Så störtar nio trädgårdstokar in - samt en ansvarig trädgårdsantikvarie och en trädgårdsmästare – och med en frenesi värdig tomtens julverkstad (ägarnas egen liknelse) mejslas den forna glansen fram bit för bit. Kirskål, hallon och skelört rycks i rasande fart. Skott av lönn och alm bort. Den gamla asken hamlas av en expert, en annan drar upp almstubbarna maskinellt. Bärbuskar friläggs. I mittgången grävs schakt så jordlagren kan studeras. Vips stöter vi oväntat på en väl anlagd stengång eller -grund, kanske från 1700-talet. En arkeobotaniker på besök tror att halvmetern jord därovan är ditschaktad för odlandets skull. Full av kritpipor, tegelbitar, djurben, glas, keramik och annat armerande material från svunna sekel är den hursomhelst, spännande att studera.

Många teorier hinner uppstå och förkastas. En tidigare gång längs stödmuren mot gatan visar sig svårligen vara anlagd före 1911 eftersom gatan dessförinnan hade en bredare sträckning. Men flera personer minns med glädje dess blomsterprakt och efter en ”grön” utgrävning hittar vi bl.a. vindruva, ängsruta, rosor, jättevallmo, liguster, storbladig murgröna och en rad olika pioner. Blomsterlisten kantas fram och nu kan man åter flanera där i fruktträdens skugga. Jorden fullkomligt myllrar av olika lökar och på våren lär här vara en ocean av porslinshyacinter, blåstjärna och nunneört.

Växternas hävd just här är vansklig att avgöra. Fåglar och vind kan ha fört hit dem, rosorna kan vara vilda rotskott från ympade rosensorter som dött. Oavsett hur de kom hit blir trädgårdshistorikern Maria Flinck vid sitt besök särskilt förtjust över en sorts stora, röda krusbär som helt saknar mjöldagg. De kan mycket väl vara intressanta att försöksodla och återinföra i handel menar hon.

Smått smurfblå efter dagligt hallonfrosseri är vi nu åter hemma, spridda över landet, med nya kunskaper, erfarenheter, vänner och med en ny trädgård i våra hjärtan. Har du chans så åk på Byggnadsvårdsföreningens trädgårdsvårdsläger du med!

 

Keramik, djurben, tegel, kritpipor mm från svunna sekel.

En väl anlagd stengång- eller grund, kanske 1700-tal.

Här håller vi på att återskapa murgången.

Den forna strukturens linjer dras upp.

Se - en trappa under kirskålen...

...här dolde sig en rad med pioner och en mur.

Solhatt på

Solhattspunkarn 'Hot Papaya'

Hysterisk sväng på kolonin idag. Klippte gräset som en furie och när maskinen väl var inställd såg jag att jag för första gången hade missat några ställen! Något för grannarna att fundera på - figurklippning kanske kan bli en ny fluga? Är ju inte den som har en överskådligt fyrkantig arena utan hos mig körs det slalom med klipparn på alla sidor om stugan över remsor, genom kurvor, runt träd och bärbuskar på rad i gräset.
Två favvegrupper är tongivande nu, höstflox och solbrudar, och den tredje har precis börjat slå ut - solhattarna. Dessa prilliga, glada små strålande varelser som sprakar i önskvärda färger. Hos mig går alla i orange och gula toner utom 'Fragrant Angel' som är vit/lime. Försöker även hitta floxar i orange toner men trots att etiketterna lovar denna kulör så är de likförbannat mest rosa när de bekänner färg... Doftar lika gott gör de ju hursomhelst!

Ursnygga 'Tiki Torch'

Tre år efter sådd - se en stockros!

Senaste "orangea" floxen - snygg svart stjälk

Förra årets orangea försök 'Windsor'

Sötnosen 'Peppermint Twist' får gärna vara vit och rosa

Frånvaro

Trädgården har löpt amok...

Jaha, plötsligt har kolonin hamnat för fäfot. Jag har börjat arbeta som parkvårdare här i staden och ägnar mig dagen lång åt rensande, knipsande och klippande. Kroppen är så mör av görat och utevistelsen, och ögonen för trötta på grönt när jobbet är slut, att kolonin inte längre lockar lika starkt. Den sköna kontrasten att äntra sitt paradis när man suttit instängd på kontor och tåg uteblir, blicken blir blasé. Väldigt trist och en sorts aha-upplevelse eftersom jag alltid ansett trädgårdsprofiler som inte har trädgård vara mycket suspekta. Nu känns det fullt begripligt...

Vid en kort inspektion, när jag lejt hjälp till vinbärsplockningen, kunde jag konstatera att det nästan kändes som jag hälsade på i någon annans koloni. Van att följa varje ny händelse minutiöst hade så mycket hänt att den kändes främmande. Delar av broccoliodlingen är nedtuggad av något fä. En stockros har plötsligt börjat blomma. Alla höstfloxar står där övergivna och doftar till ingen nytta. Druvorna har svällt upp rejält. Den nya luktärten blommar för fullt utan att jag hunnit knipsa hem en enda. Potatisarna ligger oätna där i jorden, delikata Amandiner... Massor av småfåglar tjattrade irriterat i olvonhäcken för de var vana att vara ensamma. Även en ursöt mus kom kilande ur surjordsbuskarna och tvärstannade förvånat när vi stirrade tillbaka på den. Smultronen ruttnar bort. Tur att mor tog hand om några liter röda vinbär för jag hinner inte plocka ett enda. Så kan det gå!