23 mars 2013

Vad vore väl en vår på kolonin...

...blåsig, slitsam, stressig och....alldeles, alldeles underbar!! Men nu är det ingen vår på kolonin. Det är inte vår någonstans. Särskilt inte på kolonin. Enligt mina tabeller blommade så här års förra året alla krokusar, dvärgiris och balkansippor. Blåstjärnor och cyklamennarciss stod i blom till 30 mars. I år? Tja, Fuscotinctus-krokusarna har kommit upp längst, ca 4 cm men inga knoppar, och även de i olvonhäcken syns över jord. Av övriga ser jag icke ett spår! Lite grand av pärlhyacinterna och kungsängsliljorna skymtas. Kanske kan vi klä midsommarstången med vårlökar i år? Göra prästkragekransar till kräftskivan och dekorera med höstflox på julbordet?

I natt var det -16 grader. Förra året denna dag skrev i dagboken: Osannolik värmebölja! +15 grader.
Jag tömde komposten och tog boklöven ur Gunnerans box. Det var då det. Och det var ju faktiskt all sommar vi fick, då i mars. I april började det regna...och slutade vid decembers början då det blev -18. Inte vill vi ha det så igen heller. Så okej kung Bore, kör på mars ut om du måste men sedan får du ge dig av direkt och släppa fram fröken Vår!!!

Solen skiner åtminstone från blå himmel men vad hjälper det när det blåser så infernaliskt kallt ända in i skelettet?! Från samtliga väderstreck. Pinade mig att sitta och fika som ett stort klädbylte på den läigaste plats jag kunde uppbringa.

Nej, vi får pigga upp oss med ett foto som togs för exakt ett år sedan, minus 10 minuter.

11 mars 2013

Musbus

Lyckades få upp dörren till stugan i helgen. Den sväller galet varje vinter så det är ett härligt vårtecken när jag kan få upp den och ta en första kik på insidan. I år hade verkligen mössen dansat på bordet när katten var borta! I soffan drällde det av partysmulor i form av de fröställningar (jättevädd om jag inte minns fel) jag hade förvarat i en mugg vid soffan. Tydligen hade de gillat att hålla till bakom kudden i soffan. När det var riktigt kallt hade de kunnat få upp kroppsfettet genom att pila upp på bordet och mumsa i sig härligt vinrött stearin från ett par ljus. Man måste älska de små gynnarna när de kan gnaga så noggrannt och tjusigt!

 
I övrigt var det härligt att se alla spirande glada blad som spirade under snön. Samma under varje vår - ni vet precis hur det känns. Akvilejor, kärleksört, törel - alla små pigga knoddlar som ruvar vid foten av fjolårets risiga stjälkar. Helt oberörda av att det råkat vara en vinter. Inte bittra det minsta på livets omilda behandling hittills. De ser bara framåt mot härliga dagar av sol och regn. Där kanske vi har något att lära...

Och idag såg jag dem - årets första snödroppar! Men inte på kolonin utan hemmavid, fast de såg bra darriga ut efter nattens 16 minusgrader...

05 mars 2013

Vinterkolonister

En bredbent varelse har gästat
När vi kolonister sitter hemma under vintern med frökataloger, rabattplanering, växtlistor, fotosortering och annat i väntan på att kunna få ner händer, spadar och växter i jorden igen - då är det mer livat nere på kolonin än man kan tro. Det ränns härs och tvärs, i kors och zigag, krafsas, gnags och bajsas. I flera månader har djuren kolonin för sig själva!

Alltid lika spännande med ett besök när kolonin är snötäckt. Hur går rutterna? Vilka djur har hälsat på? Eftersom jag inte är någon fena på att tolka djurspår blir det många frustrerade gissningar, och jag tänker varje gång att jag måste lära mig mer om saken. Vackra mönster bildar besökarnas tassande hursomhelst och det är roligt att följa i deras spår.

Här var det zigzag - fyllehare?
En stängd grind är inget hinder för vinterbesökarna
På lätta kattassar
Populär samlingspunkt..mystisk grop till vänster med dito släpmärke

En pippi har kvistat förbi stugdörren
Korsväg i grönsakslandet

03 mars 2013

Solskyddsfaktor

Vårsolen är här och homo sapiens jublar, ställer upp sig som surikater med nosarna mot solen. Men alla är inte lika glada. Som barrisaroch rhodonendronbuskar. Dags att täcka dem så de inte dunstningen blir för stor innan tjälen släpper och vattnet åter kan sugas upp av växten. Jag fixar små tält av juteväv, några lerkrukor, pinnar och klädnypor. Förra säsongen var första gången jag arrangerade sådana skydd och jag märkte verkligen skillnad! Buskarna gulnade inte det minsta och var mycket friskare överlag.




















I hängrännan hade en härlig istapp bildats och greps lite av en barndomskänsla när jag bröt av dem från morfars ladugårdstak. Nuförtiden är det sällan de kommer ned inom räckhåll när jag ständigt rör mig bland högre byggnader.