03 juli 2013

Premiär med publikrekord

Onsdagen den 12 juni arrangerade jag och en trädgårdsföreningsvän tipspromenad på koloniområdet. Skulle resa bort över helgen och hade nervöst gått och kikat på min havande trädpion av sorten 'Golden Bowl'. Detta var första och enda knoppen sedan den planterades för tre år sedan. Vore ju tyyyyyyyypiskt om den skulle blomma när jag var borta så jag inte fick se den! När jag kom ner till stugan för att rigga inför tipsrundan har miraklet skett - knoppen har brustit ut och är alldeles, alldeles underbar! Gul med orange akvarellkanter och vinröd botten.
46 personer gick rundan som slutade i min trädgård där medhavd fika intogs. Kan lova att blomman blev beskådad och smått avundad, för inte är den vanlig direkt... Inhandlad hos Krupke på Guldsmedsgården. När jag nyligen läste om trädpioner är det tydligen helt normalt att det går just tre år innan den blommar. Verkar som det är en Itoh-hybrid av utseendet att döma, samt att den är örtartad och endast lämnar lite vedartad stam och resten vissnar ned varje år.
När jag återsåg skönheten på måndagen var hon redan bedagad...

















Folket börjar samlas och fika. Pionrabatten i förgrunden.
(Foto: Olle Älverud)




 En annan piondam som premiärblommat i år är 'Duchesse de Nemours', rent vit luktpion med underbar liljekonvaljlik
doft. Flera blommor på varje stjälk. 'Shirley Temple' har varit vällustigt överdådig sedan start, dock med mindre angenäm doft åt utedasshållet, medan 'Primevère' med sitt smörgula rufs är mer modest. Förra året fick jag
gräva upp en anonym pion. Den fick en knopp i år och brast ut i galet rosa sprall med läcker pussmun i mitten!
'Primevére'
'Duchesse de Nemours'
 
'Shirley Temple'
Surprise-pionen

Grodan

När jag rensade maskrosor upptäckte jag att deras marknära rosetter var perfekta för de nyvakna småsniglarna! Mörkt, fuktigt och snigelmysigt. Dubbel anledning att rensa gott folk!

Sett flera nyckelpigor av olika slag vilket glädjer mig väldigt. De är så få nuförtiden medan bladlössen ökar hejdlöst... Så stanna hos mig kära prickiga pigor!!

En som stannar är min söta groda. Om det var hon eller någon annan som brutalt åt upp alla yngel låter jag vara osagt. Men inga grodor får flyttas på och eftersom hon äter snäckor uppskattar jag hennes sällskap lite extra. Dammen får förbli orensad och grodmysig och fontänen får jag vänta med ett tag...För att jag ska känna mig trygg i att hon inte blir kvar för att hon helt enkelt inte kommer upp har jag lagt dit en spång i form av en nött brädstump från stenen där hon brukar hålla till. Häromdagen gottade vi oss var och en på sitt sätt i solen - hon en bit upp på brädan och jag i solstolen strax intill med en kopp te. Just det, då hann jag med en kopp:-)

Dag två var det som här bara 1/3 kvar av ynglen, dag 3 inte ett enda...
Det här med kallkompost. Kommit på att det inte är mycket jag har som kan hamna där. Det mesta är ju sådant man ryckt upp ur rabatten och rakt inte vill ha dit igen - ogräsrötter av värsta slag eller fröande ogräs. Man ser på köpt viss jord/gödsel att det sprutar upp medförda ogräs ur den.

Vid Waterloo?

Hemskt, men denna säsong känns nästan som mitt Waterloo. Besegrad, nere för räkning, slaget är förlorat. Växtlighet-Klura: 1-0. Hinner inte med! Först tjäle i evighet vilket gav en komprimerad start på säsongen där allt skulle fixas i flygande fläng. Inte mycket att glädja sig åt för allt blommade 3-4 veckor för sent. Sedan såväl för lite energi som tid när det började röra på sig. Tiden spenderad på kolonin gick enbart till slitgöra för att hålla allt någorlunda okej för kontrollgruppens stränga ögon. Men de ansåg ändå att syrenhäcken måste stå spikrak i lod med staketet. Där gick en fredagskväll och en lördagsförmiddag bara åt att göra det. Inget medvetet fotande, inget bloggande, knappt några anteckningar, inget tenjut. Näsan ovanför vattenytan bara.

Ändå hade jag i år endast ambitionen att förvalta vad jag hittills planterat, bara ansa och ha det riktigt fint. Köpte ny gräsklippare vilket var tur för SOM gräset har växt i år! Och SOM alla buskar växter till i år - vräker sig hejdlöst åt alla håll! För att inte tala om ogräsen som formligen spruuuutar upp. De får dessutom mer utrymme då väldigt mycket har dött efter vintern: vingrosen, stora viticella-klematisen, väddar, solhattar, fjärilsbuddlejan, fingerborgarna, slintertry, spetsmössan...

Men lite euforiska inslag har det ändå bjudits hittills. Så jag gör en liten odyssé i några kapitel.
Junijubel i olvonhäcken - en symfoni av bin och andra insekter varje år