31 maj 2014

Pupurtoner

Efter fem år händer det - den fembladiga Akebian blommar!
Inser att det har blivit dags för den pupurfärgade perioden.

'Red Zinger' trädgårdsiris
 
Nätnäva
'Red Zingertunga'
'Black Barlow' har dykt upp
Porslinsveronika

Rosenrasande

Äntligen! Nu fattar jag varför i hela friden man säger "rosenrasande". Rosor gör ju en inte annat än rasande! Finns det något mer ynkligt, embligt, motståndslöst, ömtåligt och sjukligt? Taggar i all ära men inte utgör de minsta försvar mot allt detta som angriper dem skoningslöst. Varje år. Jag har redan grävt bort en stor rosenbuske och snart åker resten också. Rosor är svårt deprimerande, irriterande och upprörande, åtminstone i min trädgård. Läste idag att de behöver vattnas rejält, men sådant daltande är inget för mig!


 

I torsdags den 29 maj svärmade trädgårdsborrarna detta år. Phyllopertha horticola på latin, där första ordet betyder  ungefär "bladför-störare". Larverna som håller till i gräsmattan kan ödelägga densamma, men oftast hinner fåglarna före och sliter upp den för att komma åt de feta godsakerna... Svärmandet brukar tilldra sig främst på den östra delen av trädgården, men årets torka har tydligen gjort hela tomten attraktiv för var jag än gick hade jag dem smattrande mot solhatten. Kanske dämpade jag deras ysterhet något med vattenspridaren, men inte så det gjorde någon skillnad. I år har de fullständigt massakrerat min härliga pimpinellros! De har skapat trånga kollektiv i varje blomma, idkat orgier och trasat sönder dem fullkomligt. Slamsor återstår.
 
Rosenrasande.
Nedlusad

Compte de Richelieu och Svearnas ros står med fånigt ihoprullade blad, åstadkommet av rosenbladsteklar, och dessutom klibbiga av bladlöss. Blir så trött! Ghislaine de Feligonde har klarat sig hyfsat än så länge, men någon slags larv har placerats i en spottloska på den så det är väl en tidsfråga. Daggrosen och en annan vildros ser hyfsat sunda ut, liksom en vit ung apotekarros.
Någon har spottat på 'Ghislaine'
Rosenbladsstekeln har boat in sig - som vanligt

23 maj 2014

Sårace

Bättre sent än aldrig som bekant! I torsdags bestämde jag och chefen oss för att ta vara på högsommarvärmen och bege oss hem till våra respektive eftersatta trädgårdar - lite tidigare än vanligt.

Hoppar raskt i grejarkläderna och plockar ut röda glasslådan med alla fröerna; en drös gamla halvfulla påsar och ett gäng helt nya. Ute står en box med broccoliplantor (onödigt arbete är inget för mig). Måste få i mig lite fika först. Den vansinniga värmen får mig loj där i solstolen med en bok. Ögonen börjar hänga och jag ser ointresserat bort mot grönsakslandet, där potatisen nu tittat upp med knubbiga, robusta bladruggar. Skulle helst vilja lägga mig i gräset och slumra in. Men nej, nu eller aldrig! Greppar röda lådan, fyller ett par vattenkannor, en kratta för räta linjer och skrider till verket.

Broccoli. Inget är så lyxigt som egen broccoli! Först det stora, stinna gudomliga toppskottet och sedan småknoddlar tills frosten kommer. Som nybliven rawfoodätare behöver jag den som stapelvara! Minst näringskrävande bland kålsorterna passar den fint i min sandjord. Men jag matar den med gräsklipp under sommaren. Sätter dem i zickzack med vatten och kärlek.

Bönor. Älskar bönor av alla slag! Sätter dem utmed mitt armeringsnät som ger perfekt stöd. Bondbönan. Rejäl. Buskig. Behöver inget dalt. Supergod som späd och nyttig som få. Att den har dubbla skinn får man ta. Och vilken förpackning - ren njutning för känsel och syn varje gång men öppnar en balja. Naturens eget skumgummi! Petar även ner en rödspräcklig skärböna och en låg sort med gnissliga, ljuvt gula långa vaxbönor. Senare kommer rosenbönor åka ner i några krukor och klättra på trådar utmed tomtgränsen i ögonhöjd och dingla frestande med sina galet långa, håriga bönskidor.

Mangold. I år matchar den vaxbönorna med läckert klargula stjälkar. Har haft de röda i flera år, men omväxling förnöjer. Sår en lång rad med denna järnkälla som kan ätas på så många sätt. Ser att den faktiskt är tvåårig - det var en nyhet för mig.





















Gurka och sockerärtor - godisdisken när man jobbar. Söta, krispiga och delikata. Har några olika gurksorter i år men hinner bara så en av dem som både funkar att lägga in och äta som den är. Förvånas över att såavståndet bara är 20cm för de tar sannerligen plats! De kommer få slingra sig in mellan broccolin - blir nog fint.

Spanar bort mot det lilla grönsakslandet. En påse svartkålsfrön och några med gurka. Majsplantorna ännu inte inköpta och grönkål vill jag ju också ha. Hm. Majsen måste kokas, inte rawfoodmässigt. Fåglarna brukar hacka sönder dem. Tji majs i år. Nöjd med beslutet vattnar jag över alltsammans och tittar bort mot haren. Jodå. Han har installerat sig hos mig. Vi har en deal - eller hur?

Max en kvart från skörd till gryta lyder regeln. Men nu är det slut på majs hos Klura!



18 maj 2014

Där haren har sin gång

Harens grop mellan lavendel och lupin
Harar. Älskar harar. Stora, vackra, vaksamma, rejäla, vacker päls, kloka ögon, fenomenala öron med prick på. I samband med ett jobb kom jag hem till en kvinna som hade tama harar, vilket jag alltid önskat mig. En sommar bodde en hare i mitt Storland. Han brukade ligga och sova ganska nära mig när jag satt och rensade, tills jag reste på mig då han skuttade iväg en bit. En kväll blev jag presenterad för hans blyga käresta och jag hoppades på småharar, förgäves. Inte märkte jag att han/de gjorde någon skada, tänker att de föredrog att "äta ute". Men sedan har det varit glest med harsällskap. Tills igår! Fast så mycket umgänge hann det inte bli.

Tidigare i veckan slet jag med att få bort havtornens bläckfisktentakler mot grönsakslandet och krafsade då fram en rejäl rot mellan lavendeln och lupinen. Tydligen glömde jag fylla på jord där igen, för när jag kom i höjd med lupinen spratt ett härligt exemplar av hare upp ur gropen och iväg tvärs över tomten. Tittade snopet och långt efter den. Kikade in mellan växtligheten och ser ju att den avlånga hålan är helt perfekt för en harkropp. Låter den vara - välkommen tillbaka Jösse harpalt!

Revsuga på besök hos gullvivorna
Som bekant planterar sig växterna själv där de passar bäst. Nu har en svulstig Revsuga i lila och knallblått plötsligt dykt in bland gullvivorna. Det lila är perfekt i ton med den röda vivans vissnande blomma och som helhet perfekt komplementfärg till de gula och orangea kulörerna. Fantastiskt!

Tycker ni som jag att det är otroligt fascinerande att sugas in i växternas inre, kika in nästan som i ett kalejdoskop. I den här tulpanen (köpt som 'American Dream' men är något annat) slås jag av hur formen på pistillens märke återkommer i själva öppningen som kronbladen formar...

10 maj 2014

Äppelblom

Blivande 'Transparent Blanche'?
En veckas regn har gjort växterna glada! Även gräset. Sablar. Bytte ju olja på gräsklipparen sist och hade bara en liten slatt ny att hälla i. Inte värt att köra med den. Får nonchalera änslooken och koncentrera mig på att rensa igenom andra halvan av grönsakslandet och fortsätta kantskära. Råslit igen. Men först en upptäcksfärd som vanligt och nu - nu står baske mig familjeträdet med fyra äppelsorter i blom för första gången!


'Ingrid Marie'?
'Aroma' eller kanske 'Katja'?
Är ändå lite mysko med ett fyrdelat träd som blommar i otakt... Antar att det är Transparent Blanche- delen längst till höger som tokblommar, helt tjockt med doftande knubbiga rosa knoppar och vita blommor. En pyttig humla surrar ystert omkring i godsakerna och gör sitt jobb.

Ge mig äpplen lilla luddtuss! I mitten av trädet blommar det lite mer sporadiskt, så kanske det ska bli Aroma och Katja äpplen där? Försöker se skillnad på blomstren, men det enda jag noterar är att knopparna här är plattare än TB:s. Längst till vänster ser trädet nästan dött ut...men nej då, där finns en liten blomsamling. Kan det vara vinteräpplet Ingrid Marie? Ska bli otroligt spännande att se om det åtminstone blir ett äpple av varje sort!
Skönhetschock inträdde när jag fick se att pälsiga bukettanemonen utslagen. Blått är inte min favvefärg men den här är så sanslöst vacker med mörkare blå ståndare mot de något ljusare kronbladen. Mot kvällen slog den ihop sig igen...kanske för gott? Sällsamt. Vill ha fler.



Vän och vacker är också guldtulpanen 'Cyntia' som briljerar i år, med gott stöd av lavendeln intill. 'Little Princess' har till slut öppnat upp sitt inre. De har stått och tjurat, troligen inväntat precis rätt temperatur för någon insekt de samarbetar med i sitt naturliga habitat.


Utblommat ormbär och ett i knopp i bakgrunden
Stora ögon blev det när jag plötsligt upptäcker att ett sirligt treblad blommar, bara sådär. Och att ormbäret redan HAR blommat. Hm. Tur det finns en knopp kvar som jag får bevaka.
Trillium erectum s. album



04 maj 2014

Majfrost

Efter vår sommarbölja drog termometern ner i källaren och bjöd på drygt -4 grader i torsdags natt. Gunneran fick ett tjockt täcke med fiberduk, resten fick klara sig bäst det ville. Resultat:

- Sockblommornas blommor frusna
- Funkiabladen har fått en mysko färg, lite som frusen gurka
- Astilbebladen har kroknat och ser inte glada ut
- Parasollbladens underbara hudliknande skott har kreverat

Övriga ser glatt oberörda ut, så jag hoppas att resterande frostnätter med ett par minusgrader inte ska ändra på denna saken. Den lilla amerikanska minisötnosen 'Phlox seliniflora', ca 5mm stora blommer, hade till och med börjat blomma!

Andra glädjespridare...
 
Bra med päls när frosten slår till - Bukettanemon 'De Caen'

Silverpäronets fräkniga blomster

Trolldruvans skira blomma
Gullviveprunk med backsippor
Klematisen 'Markhans Pink' visar nacken

02 maj 2014

Gisslandrama och smygrasism

 
Åkerfräken ersatt med röda 'Cherie'
Så kom dagen när jag kunde köra årets första långpass på 11 timmar. Räfst och rättarting, ta ett rejält nappatag med en försummad koloni. Kogödsel inhandlad. Rakt på grönsakslandet med bestämda steg. Ett par tag med grepen, ner och dra åkerfräken. Ett tramp till, åkerfräken. långa mjuka maskliknande rötter halas upp ur den sandiga jorden. Funderar ett tag på att låta dem bli enda grödan och sälja varierande produkter av dem istället för att kämpa mot dem. Oerhört rik på kiselsyra, många mineraler och spårämnen, och därför grym mot många kroppsliga åkommor: läker vävnader, bra mot reumatism eller efter influensa då man bygger nya slemhinnor, urindrivande, stoppar blödningar, på kompresser bra mot svullnader och bra till såväl tand- och tennrengöring etc. För att inte tala om att göra näringsvatten av dem! Men nej, det får bli potatis även i år.

Utöver ogräs dyker det även upp lite fynd här och var i grönsakslandet såsom glas- och porslinsskärvor. Arkeolog som man är kan detta vara spännande att studera. Men jag vet inte om ett batteri anno datzumal känns helt klockrent...

Vackert ogräs - 'Rödfibbla'
Åkerfräken är en objuden frifräsare, men jag inser under dagen hur många jag själv godtroget har bjudit upp till dans. Och nu ligger man där och gnisslar tänder, pillar och drar, morrar och svär. Tovsippan och sandlöken har jag redan berättat om. Men havtornen, den ska man inte sätta nära ett sandigt land. Vilka makalösa patronbälten den skickar ut! Vilka revor. Rödfibblan, ajajaj. Minns hur ett par med förskräckt min utropade: ska du köpa det där ogräset! när jag satte ner tre krukor i min korg. Hade saknat dem från min förra trädgård, där de beskedligt höll sig i fd sandlådan. Nu är de Ö.V.E.R.A.L.L.T. Rosor ska vi inte tala om. Plötsligt sprutar det upp tyket taggiga spjut varsomhelst! Mitt i gräsmattan om det är så. Bolltistlarna har också börjat rota sig lite väl bra här och där. Knölklockan, dock oinbjuden till en början, tyckte jag var ett pikant inslag bland floxen (min mer erfarna trädgårdsvän Inger höll inte med, borde lyssnat). Nu är de lömskt sammantrasslade och jag bryter av fler floxskott än jag får bort klockor och än färre av deras knölar. Det är verkligen slående hur smarta ogräsen är då de gärna klistrar sig precis intill de växter man vill ha kvar, lite gisslantaktik där! Gullris, say no more, och nu börjar jag även betrakta syrenen som ogräs då buskaget börjat rymma ut på vägen - och där får det inte finnas ett grönt strå gudbevars för vår kontrolltrupp på kolonin!
Men det är bara att erkänna, vi gör det alla - ägnar oss åt smygrasism. De sprider sig lika skamlöst, vräker sig över köpeplantorna utan hämningar och kräver plats där ingen finns. Fast de möts oftast av ett överseende leende - men har du dykt upp här nu, så roligt! Hos mig är det gullvivor, akvilejor, fingerborgsblommor, kungsljus och förgätmigejer. Prästkragarna är ett specialfall där. Jag vill inte gärna ha dem i varenda rabatt, men kör gladeligen runt dem med gräsklipparen...