Trängselskatter

Schersminstockning

Nu är det trångt bland skatterna på koloni! Bland doftchersminblommorna särskilt! Årets blomning slår alla rekord! Har flera stora buskar så det är härligt välparfymerat. Smultronschersminen har precis börjat med sina betydligt mindre och enklare blommor.Olvonen och nu kaprifolen spär på. Trångt är det också bland fingerborgsblommorna i år. Förra året var de utrotade, men nu tar de igen utrymmet med råge. I stenpartiet tävlar en räcka olika nejlikor om plats.

Trängselskatter i stenpartiet

Men en som än så länge har gott om utrymme är en söt liten viol med vansinnigt läcker tegelkulör, som på eget bevåg dykt upp i ena grönsakslandet. Den började blomma i slutet av april med två knoppar, sedan har den bara växt till sig. Nu har en liten tvilling dykt upp vid ena kanten. Inte kunde jag ta bort dem när jag beredde landet för plantering och sådd!




I ensamt majestät...

Juvelen på nära håll







 







 Fullknökat blev det däremot även på bänken när alla nya inhandlade små skatter ställdes upp där. Det skulle bli belöningen när årets tråkigaste, mest meningslösa syssla var utförd - rensning av vägen utanför min tomt. (Jo, vi är faktiskt tvugna enligt stadgarna att inte låta ett strå slå rot på vägen någon längre tid av någon outgrundlig anledning.) Alltid lika underbart att få tillföra nya spännande växter som lyfter fram det gamla, är accenter själva eller bara kompletterar. Återkommer till dem framöver!
 

Straffarbete

En gyllene skål

'Golden Bowl' show is on! Förra året kom en enda knopp. I år - sju! Jag såg fram som en tok mot en överdådig liten trädpion prydd av sju juveler. Men så kom en sen frostnattsvecka och samtliga pioners knoppar tog stryk och de allra flesta har skrumpnat bort. Som tur var fanns en envis liten knopp kvar på den vackraste av dem alla och nu ler den sitt soliga peach-melbaleende. Bladen har en alldeles egen textur - som gjord av något exklusivt tyg är denna pion skrynklig och läcker. Någon har målat på läppstiftet med akvarellpensel i djupaste rött. Sju hade faktiskt varit onödigt frosseri i skönhet! Några knoppar ser fortfarande friska ut så vem vet - kanske de växer till sig under säsongen?

Väntans tider

Jag har gått i väntans tider ett tag. Stoiskt har de gäckande stänglarna stått där och tronat på min lilla kulle till stenparti, fördelade på två stora, stabila bladrosetter, väl förankrade i den usla sanden. På skuggsidan ser det ut att vara en hel hoper likadana småknattar men utan stänglar. Vad ÄR det som fått fäste? Har ju sått ut en massa frön som ännu inte tagit form ovan jord. Minns att det var en sorts vallmo bland annat men detta är absolut ingen vallmo. Den böjer ödmjukt på nacken och dinglar med en handfull avlånga, luddiga knoppar. Bidar sin tid. Retar min nyfikenhet. Vem är du?








Så vips - mitt i slavslitet råkar jag kasta ett öga på stenpartiet och då står den där och låtsas som ingenting: "Vaddå, jag har blommat ett bra tag nu. Kan ju inte hjälpa att du inte tittar åt mitt håll!"

En rökblågrå ljuvlig klocka har vecklats ut och jag sjunker ner framför den och ser att den är helt ljuvligt lurvig runt kanten! DÅ går det med häpnad upp ett ljus - Skäggklockan!!!!







Jag köpte med viss tvekan ett visset ex av Gerben Tjeerdsma på Råda Säteri 2012. Han bedyrade att den skulle komma igen och villigt fröa av sig. Såg inte till den alls förra året och hade glömt bort den helt. Nu står den där och infriar Gerbens löfte! Kan löna sig att lita på män emellanåt...

Denna bedårande orakade snygging är en norrbagge och heter passande nog Campanula Barbata, som i barberare, barbar och beard/skägg. Den är kommunblomma i Nordre Land i Norge men rödlistad som "sårbar" och finns bara kvar på ca 10 lokaler i landet. Slåtter- och säterängar i fjälltrakter är där den trivs bäst och dessa blir allt färre. Alperna och Karpaterna är andra platser i världen där den fortfarande finns. Och numera alltså även på min koloni - moklis mig!

De två Skäggklockorna står vid varsin sten med Silvergräset emellan