Höstklimax

Börjar pyssla omkring i höstträdgården. Pular ner några tulpaner. Klipper av lite risiga solbrudar för att lyfta fram den ännu stiliga syrenhortensian 'Phantom'. Smaskar i mig några björnbär (Thornless evergreen) som klänger på armeringsjärnet i Storlandet och det är då den når mig. Först bara som en retning i näsborrarna. Luktsinnet vaknar till och skärps. Går mot doften och inhalerar...är det dags? Rundar hörnet och - jodå!! Där har de första kolvarna av silveraxet 'James Compton' brustit ut och låter sin fenomenala doft sprida sig vida omkring för att locka till sig allehanda flygfän.

Detta är för mig höstens absoluta höjdpunkt i trädgården!! Inget slår denna doft ahhh. Kan stå fastnaglad länge och bara insupa den och önska mig en parfym med denna ton. Är mig helt obegripligt hur somliga hävdar att silveraxen luktar obehagligt... Kanske finns det sådana sorter men dem har jag som tur är inte stött på ännu. Fast precis som vi föredrar olika smaker är det nog även med lukter.

Alla stadier är så fantastiska av denna växt. Knopparna sitter som blanka, spretande, vackert lila små alienögon på den grå kolven. Sedan spricker pärlorna upp och popcornlikt tränger de vita, strålande stjärblommorna ut. Doftfesten kan börja!

Tyvärr är det i år ledsamt lite insekter som är med på kalaset. Det brukar vimla av dem på de nektarrika kolvarna men trots att de börjat blomma någon vecka tidigare i år, än de två senaste säsongerna, så är det ledsamt tomt.


I år har silverpäronets expansion nog hämmat min 'Pink Spike' för den blommar icke. Får bli en beskärning helt klart; blivit allmänt förvuxet faktiskt och såväl humlen som klematisen 'Western Virgin' har kastat sina garn kring det och bildat ett förmörkande tak mellan sig för växterna därunder. Inte bra...

James Compton

Pink Spike - lite tätare, något rosa