Finbesök

Corydalis solida en solig dag

Bäst idag - en sällsam ekorrupplevelse! Stod och pratade med kolonigrannen när hon plötsligt upptäckte en ekorre i olvonträdet precis bakom mig. Helt oblyg och nyfiken var den, skuttade ut på grenarna mot oss och studerade oss med sina vackra ekorrögon. Otroligt puffig svans och härlig röd pälslyster i motljuset. Obekymrad roade den sig runtomkring oss i träd och buskar en bra stund innan den försvann bakom planket. Välkommen tillbaka sötnos! Men låt bli fågeläggen...

Gjorde en paddkontroll idag och trodde den dött och svullnat upp, för den svävade orörlig i vattnet. Oroat mig för att den kanske inte kan komma upp ur det djupa hålet och tänkte mina misstankar besannats. Stack ner spaden för att fiska upp min döde vän. Men då spratt den till och försvann ner i grumlet - hurra!

 Landen är fulla av ivriga blad men den stora nunneörten har bara exploderat! Pang så var tuvorna bara där:-)

Tålamod och förnöjsamhet

Vi har hus. Med element. Vi har kläder. Väldigt mycket kläder. Bilar så vi slipper vara utomhus mer än nödvändigt. Ändå gnäller vi något alldeles ohyggligt när det är kallt. Denna segdragna vinterkyla har gjort oss till surmulna, sammanbitna monster trots strålande solsken i månader. Fräser och väser att nu får det banne mig bli vår!!

Katarina Hodgkins väntar tillökning 

Igår blev det plötsligt varm vår och jag kröp runt och finfördelade det nedklippta i rabatterna. Där är de - alla små bladspjut och -knorvlar som tålmodigt lurpassat under utan, eller förnöjsamt stått en bit upp i alla minusgraderna. Väntat, avvaktat till rätt ljus och temperatur, innan det är dags att pressa på och ta sig upp en bit till, eller skicka ut blomman med de sista krafterna för att sprida sig. De är friska, perfekta och glada varelser. Små envisa, nakna under av tålamod! Finns att lära där känner jag...

Här vankas botaniska tulpaner

Persian Pearl njuter sovärme

Narcisspatroner som skjuter skarpt

 

Två andra riktigt härliga vårtecken för dagen var årets första humledrottning, en jordhumla av något slag. Efter att ha plöjt "Humlor - alla Sveriges arter" har jag insett hur närmast hopplöst det är att försöka artbestämma dem exakt... Den var verkligen yrvaken och vimsade klumpigt runt bland det lilla blomsterutbud som fanns.

 

För att rensa min minidamm från löv tog jag en liten kratta och föste den längs botten.Andra lyftet kändes väldigt mycket tyngre, väldans massa löv tänkte jag. Men plupp - en härlig padda skuttade irriterat av krattan tillbaka i plurret! Välkommen sötnos!

 

 

Årets första vimsiga humla i en Alida-irirs

Därtill har något mycket oväntat inträffat - i två akter. Jag har blingat mitt plommonträd och för att kunna göra det var jag tvungen att åka till IKEA. Det var många år sedan sist jag var där kan jag säga. Men nu var det där man sålde de orange små nattfåglar som väckt mitt habegär. Efter vedervärdigt kringirrande hittade jag rätt hylla och fick sista paketet!! Solcellen laddas fint även idag så ikväll ska jag ta en sväng i mörkret och se om de förgyller natten på kolonin. Jag blir glad av dem även på dagen!

Plötsligt en dag stod de bara där i riset!

Lysande nattfåglar

Mäss-mess

Jaha. Så har jag varit på Nordiska trädgårdar i Älvsjö för första gången. Och sista. Vad är det för tingeltangelmarknad? Bedrövligt! Jag kom dit med förväntningar formade av besök på engelsk garden show. SHOW!!! I sin betydelse av "uppvisning". Där varje monter är ett under av kreativitet, design, milimeterkänsla för hur växterna exponeras på absolut bästa sätt. Inte en onödig pryl. Fokus på växterna. En fest för ögat vart man än vänder sig (och näsan, fingrarna, gommen). Magiska små gröna miniatyrvärldar att vandra in i med blicken, eller ibland med hela kroppen. Momentet med tävling triggar alla att anstränga sig - titta på våra enastående växter, vårt kunnande, vår expertis. Denna stolthet som tar sig fysiska utryck i det förevisade.


Så här ska det se ut! Köttätare på Malvern Spring Garden Show, England 2009.

I Sverige tar man fasta på nyansen "utställning". Man ställer dit en helsikes massa prylar utan minsta kunskap om hur man ska arrangera sin yta estetiskt, lockande och begripligt. Eller så står det någon vilsen person i en enorm nästintill tom monter, som antingen representerar någon förening eller vill sälja en tjänst/apparat. De ytterst få som trots allt tagit med sig växter har dyngat upp dem som på vilken marknad som helst, eller i en ordinär affär, i fula lådor eller på hyllvagnar. Men snälla??!!

Det var smärtsamt pinsamt att förstå vilka låga ambitioner vi har i detta landet när det gäller trädgårdsmässor om detta skall vara den främsta. Vad gör alla klädförsäljare där? Allmänt pynt och krafs? Praliner, godis och korvar? Nej, främsta förresten - största kanske är det man hävdar? Då vore det förståeligt att man vill pressa in så många utställare som möjligt oavsett relevans.


Frodas idéträdgård med färgstämd besökare.

Behållningen var scenerna med föredrag av alla de slag och idéträdgårdarna. Rosendal, Skansen och Anders Kjellssons Frodas var en fröjd att se. Den lilla brödbit (sesamlev?) som Rosendal bjöd på var fullständigt magisk och smakerna dansade länge i gommen! Balkongutställningen var också härlig, där en kreatör skapat en galen renässansmiljö med idegranshäckar och bastant stenbord. SM i fågelholk pågår tydligen och där kunde man beskåda och rösta på påhittiga holkar skapade av skolbarn. Där skapades många leenden vill jag lova!

Pippin bor i Rockbjörnens navel.

Här kan pippin uggla med både in- och utgång.

När jag nu tittar på hemsidan upptäcker jag att det tydligen fanns tävlingar för utställarna även här! Lustigt nog vanns Bästa monter av Brutala blommor, vars sortiment är i samma kategori som min engelska bild ovan. Juruns motivering andas därtill precis det jag efterlyser här - helhetstänk, särprägel och tydlighet. Tack jurun - då är jag inte ensam!!!

Vinnare på Nordiska trädgårdar

Vååååårtjutet

Idag sken solen från klarblå himmel. Fåglarna fladdrade mellan buskarna och kvittrade ystert. Jag knipsade kvistar, sågade grenar, rafsade gräs, saxade av hälften av perennerna (resten klipps ner i rabatten) och allt det knastertorra brann finfint. Satt länge i solen och läste bok om trädgårdens vänner och fiender så man vet vilka som ska dö omedelbums och vilka man ska gulla med.

Noterade för övrigt att jag håller på att skolas om från ödmjuk mes i naturens tjänst till skoningslös diktator. Insikten uppenbarade mig när jag idag studerade det gamla syrenbuskaget vid staketet från utsidan. Fullt av ganska grova stammar nära nätet, avkapade några decimeter upp - för där fanns det visst några små spirande kvistar... De måste ju få en chans, deras små löv utvecklas och spira hade mesen bestämt. Men kära nån - bort med eländet!! Chop chop. Minns nu med genans besök av bättre vetande vän som pekade ut något ogräs och jag med öm stämma sa att "det kan väl åtminstone få blomma innan jag tar livet av det". När kolonigrannen försynt för några år sedan pekade mot min gräsmatta och sa att "nu är det dags för maskrosorna ja", så utbrast jag förtjust - ja, visst är de fina!Knölklockan skulle jag prompt ha kvar för den var ju otroligt tjusig trots vännens skeptiska min. Förra säsongen krafsade jag fingrarna blodiga för att få upp varenda knöl. Jag ska köpa det nya maskrosjärnet. Ja på det hela taget känner jag en rationell, välgörande hårdhet i mitt trädgårdande!

Grenar som pekar inåt. Grenar som korsar sig. Ja, ni vet de där generella råden för beskärning men vad gör man med buskar som själv har specialiserat sig på att växa tvärt mot alla beskärningsregler? Jag talar naturligtvis om schersminen! Hur trassligt får en buske lov att växa? Suck.

Något som däremot är ljuvligt i sin trasslighet är fågelbon! Alltid lika spännande att se konstruktionen och vilka beståndsdelar den består av. Här var det en lös, mysfluffig dunmadrass med flera fint randiga fjädrar, ett par större svarta och en bit grönt plastsnöre.