Premiär med publikrekord

Onsdagen den 12 juni arrangerade jag och en trädgårdsföreningsvän tipspromenad på koloniområdet. Skulle resa bort över helgen och hade nervöst gått och kikat på min havande trädpion av sorten 'Golden Bowl'. Detta var första och enda knoppen sedan den planterades för tre år sedan. Vore ju tyyyyyyyypiskt om den skulle blomma när jag var borta så jag inte fick se den! När jag kom ner till stugan för att rigga inför tipsrundan har miraklet skett - knoppen har brustit ut och är alldeles, alldeles underbar! Gul med orange akvarellkanter och vinröd botten.
46 personer gick rundan som slutade i min trädgård där medhavd fika intogs. Kan lova att blomman blev beskådad och smått avundad, för inte är den vanlig direkt... Inhandlad hos Krupke på Guldsmedsgården. När jag nyligen läste om trädpioner är det tydligen helt normalt att det går just tre år innan den blommar. Verkar som det är en Itoh-hybrid av utseendet att döma, samt att den är örtartad och endast lämnar lite vedartad stam och resten vissnar ned varje år.
När jag återsåg skönheten på måndagen var hon redan bedagad...


















Folket börjar samlas och fika. Pionrabatten i förgrunden.
(Foto: Olle Älverud)



 En annan piondam som premiärblommat i år är 'Duchesse de Nemours', rent vit luktpion med underbar liljekonvaljlik
doft. Flera blommor på varje stjälk. 'Shirley Temple' har varit vällustigt överdådig sedan start, dock med mindre angenäm doft åt utedasshållet, medan 'Primevère' med sitt smörgula rufs är mer modest. Förra året fick jag
gräva upp en anonym pion. Den fick en knopp i år och brast ut i galet rosa sprall med läcker pussmun i mitten!

'Primevére'

'Duchesse de Nemours'

 

'Shirley Temple'

Surprise-pionen

Grodan

När jag rensade maskrosor upptäckte jag att deras marknära rosetter var perfekta för de nyvakna småsniglarna! Mörkt, fuktigt och snigelmysigt. Dubbel anledning att rensa gott folk!

Sett flera nyckelpigor av olika slag vilket glädjer mig väldigt. De är så få nuförtiden medan bladlössen ökar hejdlöst... Så stanna hos mig kära prickiga pigor!!

En som stannar är min söta groda. Om det var hon eller någon annan som brutalt åt upp alla yngel låter jag vara osagt. Men inga grodor får flyttas på och eftersom hon äter snäckor uppskattar jag hennes sällskap lite extra. Dammen får förbli orensad och grodmysig och fontänen får jag vänta med ett tag...För att jag ska känna mig trygg i att hon inte blir kvar för att hon helt enkelt inte kommer upp har jag lagt dit en spång i form av en nött brädstump från stenen där hon brukar hålla till. Häromdagen gottade vi oss var och en på sitt sätt i solen - hon en bit upp på brädan och jag i solstolen strax intill med en kopp te. Just det, då hann jag med en kopp:-)

Dag två var det som här bara 1/3 kvar av ynglen, dag 3 inte ett enda...

Det här med kallkompost. Kommit på att det inte är mycket jag har som kan hamna där. Det mesta är ju sådant man ryckt upp ur rabatten och rakt inte vill ha dit igen - ogräsrötter av värsta slag eller fröande ogräs. Man ser på köpt viss jord/gödsel att det sprutar upp medförda ogräs ur den.

Vid Waterloo?

Hemskt, men denna säsong känns nästan som mitt Waterloo. Besegrad, nere för räkning, slaget är förlorat. Växtlighet-Klura: 1-0. Hinner inte med! Först tjäle i evighet vilket gav en komprimerad start på säsongen där allt skulle fixas i flygande fläng. Inte mycket att glädja sig åt för allt blommade 3-4 veckor för sent. Sedan såväl för lite energi som tid när det började röra på sig. Tiden spenderad på kolonin gick enbart till slitgöra för att hålla allt någorlunda okej för kontrollgruppens stränga ögon. Men de ansåg ändå att syrenhäcken måste stå spikrak i lod med staketet. Där gick en fredagskväll och en lördagsförmiddag bara åt att göra det. Inget medvetet fotande, inget bloggande, knappt några anteckningar, inget tenjut. Näsan ovanför vattenytan bara.

Ändå hade jag i år endast ambitionen att förvalta vad jag hittills planterat, bara ansa och ha det riktigt fint. Köpte ny gräsklippare vilket var tur för SOM gräset har växt i år! Och SOM alla buskar växter till i år - vräker sig hejdlöst åt alla håll! För att inte tala om ogräsen som formligen spruuuutar upp. De får dessutom mer utrymme då väldigt mycket har dött efter vintern: vingrosen, stora viticella-klematisen, väddar, solhattar, fjärilsbuddlejan, fingerborgarna, slintertry, spetsmössan...

Men lite euforiska inslag har det ändå bjudits hittills. Så jag gör en liten odyssé i några kapitel.

Junijubel i olvonhäcken - en symfoni av bin och andra insekter varje år

Tulpantrånad

Yellow Spider

'Orange Emperor' i samspråk med svavelsipporna

Synaeda Orange

Albus oculata, botanisk tulpan

Yellow Spiders

Sensual Touch

China Town

Flamenco

Vårfrossa med 'Orange Emperor' och 'Synaeda Orange' bland gullvivor och pärlhyacinter

Spräcklig 'Synaeda Orange' i 'Summer Wine'

Gullad 'Orange Emperor'
 

'Princess Orange'-flock med ett rött får...

Yellow Spider och Teddy Bear

 

'Yellow Spider' i knopp

 

Våryra

Så gick isproppen ur vintern och vårfloden av arbete forsar fritt och man har svårt att hänga med i virvlarna. Helst vill man bara strosa runt med en kopp te och förundras över allt det färgglada, sprittande och fräscht nyutsprungna. Istället är det luckra, rensa, sätta, så, trimma, klippa, plantera, ansa, städa ur stugan, skära bort dött, rensa, gödsla, binda upp... Ja, ni har det väl förstås precis likadant!

Ett minne blott?

Idag noterade jag mitt i steget att något saknades i trädgården denna vår. Men vad? Något är fel. Börjar se mig runt i rabatterna. Åh nej - inte en enda fingerborgsrosett!! Hur är det möjligt? Här har jag hårdhjärtat fått dra upp myriader av fingerborgsbebisar för att annat ska få plats, och nu har de i protest gett sig av allihop från min trädgård! Har förutsättningarna ändrats så de inte längre trivs? Har vintern tagit kål på alla fingerborgar i området? Hemska tanke!

Jag har tidigare noterat hur somligt vandrar ut och annat vandrar in i takt med att näringshalten ändras; kanske också till viss del ljusförhållandena. Nattljus ut. Förgätmigejer in. Kungsljus nästan ut. Vårlök in. Tovsippa in - kör ut det mesta i sin närhet...

En variant på detta är att sätta något som visar sig vara helt annat. I höstas köpte jag några lökar av en fantastisk gul pärlhyacint, 'Golden Fragrance', av Elise van der Veer. Som jag har sett fram emot denna raritet! Upp kommer en tämligen ordinär blå pärlhyacint, om än med vit mössa. Söt, visst men inte vad jag hade väntat på...



'Golden Bowl'-knopp i tovsippshav

Stor lycka infann sig när jag idag upptäckte att min trädpion 'Golden Bowl' har en knopp! Jag satte den 2010 men detta är första knoppen. Strax intill står luktpionen 'Duchesse de Namour' från 2009 i samma välsignade tillstånd, men med fyrlingar. En tredje förstföderska efter denna horrobla vinter är krolliljan som sattes 2010. DET har jag väntat på!

På kant med tillvaron

Det sägs att osvuret är bäst men frågan är om inte kantskuret är ännu bättre! Alltid lika fröjdesamt att se skillnaden före och efter man kantskurit rabatterna på våren. Plötsligt känns det som det blivit ordning på hela trädgården. Ny jord över allt det nedklippta förlänar också det vårgröna en extra strålglans. En bonus när man kryper runt och rensar kanterna är att man verkligen kommer i närkontakt med nykomlingarna och ser minsta lilla blad.



Svavelsippeknoppar

Idag blev det ett extra glatt vårtjut när jag såg att min svavelsippa har massor av knoppar i år! Satte den för två år sedan, men förra året kom det bara blad. Inte en blomma. När den blommar ska jag bädda ner mig bredvid den och ligga där länge och njuta.

Kan bara konstatera att allt är oerhört sent i år jämfört med förra året - omkring en månad.Vid det här laget förra våren blommade kungsängsliljor, vivor och narcisser av olika slag. Flera tulpaner hade också slagit ut. Inget av detta att fröjdas åt ännu. Krokusar,blåstjärnor och balkansipporna var utblommade då, medan jag idag hade en krokusart på sin peak och övriga har precis börjat. Pärlhyacinterna är än så länge bara små hårda doftlösa knoddar och de hade då blommat i två veckor. Denna dag förra året slog skogsvallmon ut. Nu har endast pyttesmåblad visat sig. Inget trädgårdsår är det andra likt - och det är en del av charmen!

Finbesök

Corydalis solida en solig dag

Bäst idag - en sällsam ekorrupplevelse! Stod och pratade med kolonigrannen när hon plötsligt upptäckte en ekorre i olvonträdet precis bakom mig. Helt oblyg och nyfiken var den, skuttade ut på grenarna mot oss och studerade oss med sina vackra ekorrögon. Otroligt puffig svans och härlig röd pälslyster i motljuset. Obekymrad roade den sig runtomkring oss i träd och buskar en bra stund innan den försvann bakom planket. Välkommen tillbaka sötnos! Men låt bli fågeläggen...

Gjorde en paddkontroll idag och trodde den dött och svullnat upp, för den svävade orörlig i vattnet. Oroat mig för att den kanske inte kan komma upp ur det djupa hålet och tänkte mina misstankar besannats. Stack ner spaden för att fiska upp min döde vän. Men då spratt den till och försvann ner i grumlet - hurra!

 Landen är fulla av ivriga blad men den stora nunneörten har bara exploderat! Pang så var tuvorna bara där:-)

Tålamod och förnöjsamhet

Vi har hus. Med element. Vi har kläder. Väldigt mycket kläder. Bilar så vi slipper vara utomhus mer än nödvändigt. Ändå gnäller vi något alldeles ohyggligt när det är kallt. Denna segdragna vinterkyla har gjort oss till surmulna, sammanbitna monster trots strålande solsken i månader. Fräser och väser att nu får det banne mig bli vår!!

Katarina Hodgkins väntar tillökning 

Igår blev det plötsligt varm vår och jag kröp runt och finfördelade det nedklippta i rabatterna. Där är de - alla små bladspjut och -knorvlar som tålmodigt lurpassat under utan, eller förnöjsamt stått en bit upp i alla minusgraderna. Väntat, avvaktat till rätt ljus och temperatur, innan det är dags att pressa på och ta sig upp en bit till, eller skicka ut blomman med de sista krafterna för att sprida sig. De är friska, perfekta och glada varelser. Små envisa, nakna under av tålamod! Finns att lära där känner jag...

Här vankas botaniska tulpaner

Persian Pearl njuter sovärme

Narcisspatroner som skjuter skarpt

 

Två andra riktigt härliga vårtecken för dagen var årets första humledrottning, en jordhumla av något slag. Efter att ha plöjt "Humlor - alla Sveriges arter" har jag insett hur närmast hopplöst det är att försöka artbestämma dem exakt... Den var verkligen yrvaken och vimsade klumpigt runt bland det lilla blomsterutbud som fanns.

 

För att rensa min minidamm från löv tog jag en liten kratta och föste den längs botten.Andra lyftet kändes väldigt mycket tyngre, väldans massa löv tänkte jag. Men plupp - en härlig padda skuttade irriterat av krattan tillbaka i plurret! Välkommen sötnos!

 

 

Årets första vimsiga humla i en Alida-irirs

Därtill har något mycket oväntat inträffat - i två akter. Jag har blingat mitt plommonträd och för att kunna göra det var jag tvungen att åka till IKEA. Det var många år sedan sist jag var där kan jag säga. Men nu var det där man sålde de orange små nattfåglar som väckt mitt habegär. Efter vedervärdigt kringirrande hittade jag rätt hylla och fick sista paketet!! Solcellen laddas fint även idag så ikväll ska jag ta en sväng i mörkret och se om de förgyller natten på kolonin. Jag blir glad av dem även på dagen!

Plötsligt en dag stod de bara där i riset!

Lysande nattfåglar

Mäss-mess

Jaha. Så har jag varit på Nordiska trädgårdar i Älvsjö för första gången. Och sista. Vad är det för tingeltangelmarknad? Bedrövligt! Jag kom dit med förväntningar formade av besök på engelsk garden show. SHOW!!! I sin betydelse av "uppvisning". Där varje monter är ett under av kreativitet, design, milimeterkänsla för hur växterna exponeras på absolut bästa sätt. Inte en onödig pryl. Fokus på växterna. En fest för ögat vart man än vänder sig (och näsan, fingrarna, gommen). Magiska små gröna miniatyrvärldar att vandra in i med blicken, eller ibland med hela kroppen. Momentet med tävling triggar alla att anstränga sig - titta på våra enastående växter, vårt kunnande, vår expertis. Denna stolthet som tar sig fysiska utryck i det förevisade.


Så här ska det se ut! Köttätare på Malvern Spring Garden Show, England 2009.

I Sverige tar man fasta på nyansen "utställning". Man ställer dit en helsikes massa prylar utan minsta kunskap om hur man ska arrangera sin yta estetiskt, lockande och begripligt. Eller så står det någon vilsen person i en enorm nästintill tom monter, som antingen representerar någon förening eller vill sälja en tjänst/apparat. De ytterst få som trots allt tagit med sig växter har dyngat upp dem som på vilken marknad som helst, eller i en ordinär affär, i fula lådor eller på hyllvagnar. Men snälla??!!

Det var smärtsamt pinsamt att förstå vilka låga ambitioner vi har i detta landet när det gäller trädgårdsmässor om detta skall vara den främsta. Vad gör alla klädförsäljare där? Allmänt pynt och krafs? Praliner, godis och korvar? Nej, främsta förresten - största kanske är det man hävdar? Då vore det förståeligt att man vill pressa in så många utställare som möjligt oavsett relevans.


Frodas idéträdgård med färgstämd besökare.

Behållningen var scenerna med föredrag av alla de slag och idéträdgårdarna. Rosendal, Skansen och Anders Kjellssons Frodas var en fröjd att se. Den lilla brödbit (sesamlev?) som Rosendal bjöd på var fullständigt magisk och smakerna dansade länge i gommen! Balkongutställningen var också härlig, där en kreatör skapat en galen renässansmiljö med idegranshäckar och bastant stenbord. SM i fågelholk pågår tydligen och där kunde man beskåda och rösta på påhittiga holkar skapade av skolbarn. Där skapades många leenden vill jag lova!

Pippin bor i Rockbjörnens navel.

Här kan pippin uggla med både in- och utgång.

När jag nu tittar på hemsidan upptäcker jag att det tydligen fanns tävlingar för utställarna även här! Lustigt nog vanns Bästa monter av Brutala blommor, vars sortiment är i samma kategori som min engelska bild ovan. Juruns motivering andas därtill precis det jag efterlyser här - helhetstänk, särprägel och tydlighet. Tack jurun - då är jag inte ensam!!!

Vinnare på Nordiska trädgårdar

Vååååårtjutet

Idag sken solen från klarblå himmel. Fåglarna fladdrade mellan buskarna och kvittrade ystert. Jag knipsade kvistar, sågade grenar, rafsade gräs, saxade av hälften av perennerna (resten klipps ner i rabatten) och allt det knastertorra brann finfint. Satt länge i solen och läste bok om trädgårdens vänner och fiender så man vet vilka som ska dö omedelbums och vilka man ska gulla med.

Noterade för övrigt att jag håller på att skolas om från ödmjuk mes i naturens tjänst till skoningslös diktator. Insikten uppenbarade mig när jag idag studerade det gamla syrenbuskaget vid staketet från utsidan. Fullt av ganska grova stammar nära nätet, avkapade några decimeter upp - för där fanns det visst några små spirande kvistar... De måste ju få en chans, deras små löv utvecklas och spira hade mesen bestämt. Men kära nån - bort med eländet!! Chop chop. Minns nu med genans besök av bättre vetande vän som pekade ut något ogräs och jag med öm stämma sa att "det kan väl åtminstone få blomma innan jag tar livet av det". När kolonigrannen försynt för några år sedan pekade mot min gräsmatta och sa att "nu är det dags för maskrosorna ja", så utbrast jag förtjust - ja, visst är de fina!Knölklockan skulle jag prompt ha kvar för den var ju otroligt tjusig trots vännens skeptiska min. Förra säsongen krafsade jag fingrarna blodiga för att få upp varenda knöl. Jag ska köpa det nya maskrosjärnet. Ja på det hela taget känner jag en rationell, välgörande hårdhet i mitt trädgårdande!

Grenar som pekar inåt. Grenar som korsar sig. Ja, ni vet de där generella råden för beskärning men vad gör man med buskar som själv har specialiserat sig på att växa tvärt mot alla beskärningsregler? Jag talar naturligtvis om schersminen! Hur trassligt får en buske lov att växa? Suck.

Något som däremot är ljuvligt i sin trasslighet är fågelbon! Alltid lika spännande att se konstruktionen och vilka beståndsdelar den består av. Här var det en lös, mysfluffig dunmadrass med flera fint randiga fjädrar, ett par större svarta och en bit grönt plastsnöre.

Vad vore väl en vår på kolonin...

...blåsig, slitsam, stressig och....alldeles, alldeles underbar!! Men nu är det ingen vår på kolonin. Det är inte vår någonstans. Särskilt inte på kolonin. Enligt mina tabeller blommade så här års förra året alla krokusar, dvärgiris och balkansippor. Blåstjärnor och cyklamennarciss stod i blom till 30 mars. I år? Tja, Fuscotinctus-krokusarna har kommit upp längst, ca 4 cm men inga knoppar, och även de i olvonhäcken syns över jord. Av övriga ser jag icke ett spår! Lite grand av pärlhyacinterna och kungsängsliljorna skymtas. Kanske kan vi klä midsommarstången med vårlökar i år? Göra prästkragekransar till kräftskivan och dekorera med höstflox på julbordet?

I natt var det -16 grader. Förra året denna dag skrev i dagboken: Osannolik värmebölja! +15 grader.
Jag tömde komposten och tog boklöven ur Gunnerans box. Det var då det. Och det var ju faktiskt all sommar vi fick, då i mars. I april började det regna...och slutade vid decembers början då det blev -18. Inte vill vi ha det så igen heller. Så okej kung Bore, kör på mars ut om du måste men sedan får du ge dig av direkt och släppa fram fröken Vår!!!

Solen skiner åtminstone från blå himmel men vad hjälper det när det blåser så infernaliskt kallt ända in i skelettet?! Från samtliga väderstreck. Pinade mig att sitta och fika som ett stort klädbylte på den läigaste plats jag kunde uppbringa.

Nej, vi får pigga upp oss med ett foto som togs för exakt ett år sedan, minus 10 minuter.

Musbus

Lyckades få upp dörren till stugan i helgen. Den sväller galet varje vinter så det är ett härligt vårtecken när jag kan få upp den och ta en första kik på insidan. I år hade verkligen mössen dansat på bordet när katten var borta! I soffan drällde det av partysmulor i form av de fröställningar (jättevädd om jag inte minns fel) jag hade förvarat i en mugg vid soffan. Tydligen hade de gillat att hålla till bakom kudden i soffan. När det var riktigt kallt hade de kunnat få upp kroppsfettet genom att pila upp på bordet och mumsa i sig härligt vinrött stearin från ett par ljus. Man måste älska de små gynnarna när de kan gnaga så noggrannt och tjusigt!

 
I övrigt var det härligt att se alla spirande glada blad som spirade under snön. Samma under varje vår - ni vet precis hur det känns. Akvilejor, kärleksört, törel - alla små pigga knoddlar som ruvar vid foten av fjolårets risiga stjälkar. Helt oberörda av att det råkat vara en vinter. Inte bittra det minsta på livets omilda behandling hittills. De ser bara framåt mot härliga dagar av sol och regn. Där kanske vi har något att lära...

Och idag såg jag dem - årets första snödroppar! Men inte på kolonin utan hemmavid, fast de såg bra darriga ut efter nattens 16 minusgrader...

Vinterkolonister

En bredbent varelse har gästat

När vi kolonister sitter hemma under vintern med frökataloger, rabattplanering, växtlistor, fotosortering och annat i väntan på att kunna få ner händer, spadar och växter i jorden igen - då är det mer livat nere på kolonin än man kan tro. Det ränns härs och tvärs, i kors och zigag, krafsas, gnags och bajsas. I flera månader har djuren kolonin för sig själva!

Alltid lika spännande med ett besök när kolonin är snötäckt. Hur går rutterna? Vilka djur har hälsat på? Eftersom jag inte är någon fena på att tolka djurspår blir det många frustrerade gissningar, och jag tänker varje gång att jag måste lära mig mer om saken. Vackra mönster bildar besökarnas tassande hursomhelst och det är roligt att följa i deras spår.

Här var det zigzag - fyllehare?

En stängd grind är inget hinder för vinterbesökarna

På lätta kattassar

Populär samlingspunkt..mystisk grop till vänster med dito släpmärke

En pippi har kvistat förbi stugdörren

Korsväg i grönsakslandet