Vårsolen är här och homo sapiens jublar, ställer upp sig som surikater med nosarna mot solen. Men alla är inte lika glada. Som barrisaroch rhodonendronbuskar. Dags att täcka dem så de inte dunstningen blir för stor innan tjälen släpper och vattnet åter kan sugas upp av växten. Jag fixar små tält av juteväv, några lerkrukor, pinnar och klädnypor. Förra säsongen var första gången jag arrangerade sådana skydd och jag märkte verkligen skillnad! Buskarna gulnade inte det minsta och var mycket friskare överlag.
I hängrännan hade en härlig istapp bildats och greps lite av en barndomskänsla när jag bröt av dem från morfars ladugårdstak. Nuförtiden är det sällan de kommer ned inom räckhåll när jag ständigt rör mig bland högre byggnader.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar