Våryra

Så gick isproppen ur vintern och vårfloden av arbete forsar fritt och man har svårt att hänga med i virvlarna. Helst vill man bara strosa runt med en kopp te och förundras över allt det färgglada, sprittande och fräscht nyutsprungna. Istället är det luckra, rensa, sätta, så, trimma, klippa, plantera, ansa, städa ur stugan, skära bort dött, rensa, gödsla, binda upp... Ja, ni har det väl förstås precis likadant!

Ett minne blott?

Idag noterade jag mitt i steget att något saknades i trädgården denna vår. Men vad? Något är fel. Börjar se mig runt i rabatterna. Åh nej - inte en enda fingerborgsrosett!! Hur är det möjligt? Här har jag hårdhjärtat fått dra upp myriader av fingerborgsbebisar för att annat ska få plats, och nu har de i protest gett sig av allihop från min trädgård! Har förutsättningarna ändrats så de inte längre trivs? Har vintern tagit kål på alla fingerborgar i området? Hemska tanke!

Jag har tidigare noterat hur somligt vandrar ut och annat vandrar in i takt med att näringshalten ändras; kanske också till viss del ljusförhållandena. Nattljus ut. Förgätmigejer in. Kungsljus nästan ut. Vårlök in. Tovsippa in - kör ut det mesta i sin närhet...

En variant på detta är att sätta något som visar sig vara helt annat. I höstas köpte jag några lökar av en fantastisk gul pärlhyacint, 'Golden Fragrance', av Elise van der Veer. Som jag har sett fram emot denna raritet! Upp kommer en tämligen ordinär blå pärlhyacint, om än med vit mössa. Söt, visst men inte vad jag hade väntat på...



'Golden Bowl'-knopp i tovsippshav

Stor lycka infann sig när jag idag upptäckte att min trädpion 'Golden Bowl' har en knopp! Jag satte den 2010 men detta är första knoppen. Strax intill står luktpionen 'Duchesse de Namour' från 2009 i samma välsignade tillstånd, men med fyrlingar. En tredje förstföderska efter denna horrobla vinter är krolliljan som sattes 2010. DET har jag väntat på!