Väntans tider

Jag har gått i väntans tider ett tag. Stoiskt har de gäckande stänglarna stått där och tronat på min lilla kulle till stenparti, fördelade på två stora, stabila bladrosetter, väl förankrade i den usla sanden. På skuggsidan ser det ut att vara en hel hoper likadana småknattar men utan stänglar. Vad ÄR det som fått fäste? Har ju sått ut en massa frön som ännu inte tagit form ovan jord. Minns att det var en sorts vallmo bland annat men detta är absolut ingen vallmo. Den böjer ödmjukt på nacken och dinglar med en handfull avlånga, luddiga knoppar. Bidar sin tid. Retar min nyfikenhet. Vem är du?








Så vips - mitt i slavslitet råkar jag kasta ett öga på stenpartiet och då står den där och låtsas som ingenting: "Vaddå, jag har blommat ett bra tag nu. Kan ju inte hjälpa att du inte tittar åt mitt håll!"

En rökblågrå ljuvlig klocka har vecklats ut och jag sjunker ner framför den och ser att den är helt ljuvligt lurvig runt kanten! DÅ går det med häpnad upp ett ljus - Skäggklockan!!!!







Jag köpte med viss tvekan ett visset ex av Gerben Tjeerdsma på Råda Säteri 2012. Han bedyrade att den skulle komma igen och villigt fröa av sig. Såg inte till den alls förra året och hade glömt bort den helt. Nu står den där och infriar Gerbens löfte! Kan löna sig att lita på män emellanåt...

Denna bedårande orakade snygging är en norrbagge och heter passande nog Campanula Barbata, som i barberare, barbar och beard/skägg. Den är kommunblomma i Nordre Land i Norge men rödlistad som "sårbar" och finns bara kvar på ca 10 lokaler i landet. Slåtter- och säterängar i fjälltrakter är där den trivs bäst och dessa blir allt färre. Alperna och Karpaterna är andra platser i världen där den fortfarande finns. Och numera alltså även på min koloni - moklis mig!

De två Skäggklockorna står vid varsin sten med Silvergräset emellan