Frånvaro

Trädgården har löpt amok...

Jaha, plötsligt har kolonin hamnat för fäfot. Jag har börjat arbeta som parkvårdare här i staden och ägnar mig dagen lång åt rensande, knipsande och klippande. Kroppen är så mör av görat och utevistelsen, och ögonen för trötta på grönt när jobbet är slut, att kolonin inte längre lockar lika starkt. Den sköna kontrasten att äntra sitt paradis när man suttit instängd på kontor och tåg uteblir, blicken blir blasé. Väldigt trist och en sorts aha-upplevelse eftersom jag alltid ansett trädgårdsprofiler som inte har trädgård vara mycket suspekta. Nu känns det fullt begripligt...

Vid en kort inspektion, när jag lejt hjälp till vinbärsplockningen, kunde jag konstatera att det nästan kändes som jag hälsade på i någon annans koloni. Van att följa varje ny händelse minutiöst hade så mycket hänt att den kändes främmande. Delar av broccoliodlingen är nedtuggad av något fä. En stockros har plötsligt börjat blomma. Alla höstfloxar står där övergivna och doftar till ingen nytta. Druvorna har svällt upp rejält. Den nya luktärten blommar för fullt utan att jag hunnit knipsa hem en enda. Potatisarna ligger oätna där i jorden, delikata Amandiner... Massor av småfåglar tjattrade irriterat i olvonhäcken för de var vana att vara ensamma. Även en ursöt mus kom kilande ur surjordsbuskarna och tvärstannade förvånat när vi stirrade tillbaka på den. Smultronen ruttnar bort. Tur att mor tog hand om några liter röda vinbär för jag hinner inte plocka ett enda. Så kan det gå!