Skymning

När alla har åkt hem från kolonin och det bara är jag, insekterna, fåglarna och blommorna kvar, då är det som allra bäst. Bara de ljud man vill höra återstår. Har det varit en varm dag doftar det lite extra i kvällsfukten, solen strilar genom alarna i träskridån i väster. Enkelbeckasinens egenartade brummande upprepas exotiskt så här års. Jag lunkar sakta omkring och tar in alla detaljer i blad, blomkalkar och knoppar. Knäpper en bild här och var. Svårt att åka hem. Är det lite kyligt kan det bli ännu en kopp te på glasverandan.

Nedan ser du skymningsvarelser: nektartjuvar på pionen 'Shirley Temple', nacken på min namnlösa pimpinellros, den ljuva smörbollen 'Alabaster', borstnejlikepunkaren 'Sooty' och ett gäng blomsterfunkior.