Gunneravernissage med musbus

 

Gunnerans och musens vinterboning

Så var det dags - att gräva fram Jättegunneran! Lite av årets happening i min trädgård. Hon har det lite tufft i min zon (3-4) så jag boxar in henne i en plasttäckt frigolithuv med bolster av boklöv på vintern. Nu har vi haft veckor med minus på nätterna så jag har inte vågat frilägga henne förrän igår. Ur bokollonen i de våta löven har små bokplantor börjat spira. Långa, spagettihårda stänglar med ett litet lövknippe högst upp, som tyvärr aldrig får bli stora mäktiga bokar. Lyfter ur bladmassorna med spänd förväntan för att få se hur Gunneran klarat denna vinter. Plötsligt ser jag något röra sig i ögonvrån till höger! Invid en sten som hållt plasten på plats sitter världens sötaste lilla skogsmus helt som paralyserad. Jag tror jag väckte den och så pilade den ut, rakt in i stenen och blev nog lite yr i bollen... Den satt länge där helt still och jag förbannade att jag inte hade kameran till hands. Så började den blinka och vips var den väck. Förlåt lille mus, men hoppas du har gillat ditt vinterhus!

Alienarmén är blottlagd

Gunneran har likt stora, "håriga", kokosnötsliknande svulster varur de taggiga bladen skjuter upp. När de legat där i den blöta lövmassan blir de lite slemmiga och liknar alienfoster när de blottläggs. Creepy!! I år hade stjälkarna hunnit växa längre än vanligt så det liknade en hel liten ondskefull armé. De får stå kvar och acklimatisera sig i lådan ett tag till och så luftas när jag är där. Hon har överlevt ännu en vinter! Nöjd eftersom killen på handelsträdgården som jag köpte den av sa att han aldrig hade lyckats... Kanske för att jag la i en fransyska i planteringsgropen - ja ett köttstycke alltså. Egentligen ska det vara en gris, eller död luffare sägs det. Men man tager vad man haver och den är ju en växt som mer ser ut som ett rovdjur med sina grymma taggar, så kanske behöver den sitt protein?




Gunneran i maj 2010 efter sin första vinter

Jättegunneran 2012 - börjar leva upp till sitt namn och producerar kottar