Nu är det fullt vårsprudel i rabatterna! Mest sprudlar det som en blå cirkel kring det kräftsjuka stackars äppelträdet. Lågt men energiskt. Särskilt frenetsika är scillorna/vårstjärnorna som spridit sig märkbart i år. Pastellig kombination vid hagtornen med blå balkansippor och rosa fläckig lungört. I Smallandet, Cementringen och Spirealandet är det knallgult som gäller - vajande påskliljor. I Storlandet står min gullgosse - en ensam van Sion, denna rufsiga 1500-talspojk är särskilt rar i mina ögon. I Danska rabatten och Västlandet sprutar pärlhyacinternas ruggar upp i varierande blå nyanser, medan en ensam klick av kritvita lyser i schersminsnåret i Planklandet. Nunneörten avviker från grundfärgerna med sin syrenlila kulör. Vänaste nyansen av dem alla är hybridsippans svavelgula nacke invid smällbladsspirean i Plommonböjen. I färg har den en kompis i hyacinten 'City of Harlem', som står just likt ett obändigt gangstergäng vid bigarrån Stellan.
 |
| 'City of Harlem' |
Det är något väldigt speciellt med den där knuddliga strukturen hos hyacinterna, även pärlmodellen. Det där hårda, obevekliga materialet i blomman, nästan lite gummiaktigt. "Jag är tuff, jag står pall, jag går inte sönder". Påskliljans spänstigt glittriga hud är också utsökt - till en början. Lite som en galadress i exklusivt material som snabbt chanserar. Sippornas fladdriga, matta små blad är tvärtom sanslöst uthålliga!
 |
| 'van Sion - en 1500-talssort' |
 |
| Svavelfärgad hybridsippa |
Men vad skådar mitt norra öga - en frifräsare! En endaste kritvit scilla i det blå havet!! Var kom den ifrån? Vilken syn! Så kaxigt oblygt - att inspireras av...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar