Där haren har sin gång

Harens grop mellan lavendel och lupin

Harar. Älskar harar. Stora, vackra, vaksamma, rejäla, vacker päls, kloka ögon, fenomenala öron med prick på. I samband med ett jobb kom jag hem till en kvinna som hade tama harar, vilket jag alltid önskat mig. En sommar bodde en hare i mitt Storland. Han brukade ligga och sova ganska nära mig när jag satt och rensade, tills jag reste på mig då han skuttade iväg en bit. En kväll blev jag presenterad för hans blyga käresta och jag hoppades på småharar, förgäves. Inte märkte jag att han/de gjorde någon skada, tänker att de föredrog att "äta ute". Men sedan har det varit glest med harsällskap. Tills igår! Fast så mycket umgänge hann det inte bli.

Tidigare i veckan slet jag med att få bort havtornens bläckfisktentakler mot grönsakslandet och krafsade då fram en rejäl rot mellan lavendeln och lupinen. Tydligen glömde jag fylla på jord där igen, för när jag kom i höjd med lupinen spratt ett härligt exemplar av hare upp ur gropen och iväg tvärs över tomten. Tittade snopet och långt efter den. Kikade in mellan växtligheten och ser ju att den avlånga hålan är helt perfekt för en harkropp. Låter den vara - välkommen tillbaka Jösse harpalt!

Revsuga på besök hos gullvivorna

Som bekant planterar sig växterna själv där de passar bäst. Nu har en svulstig Revsuga i lila och knallblått plötsligt dykt in bland gullvivorna. Det lila är perfekt i ton med den röda vivans vissnande blomma och som helhet perfekt komplementfärg till de gula och orangea kulörerna. Fantastiskt!

Tycker ni som jag att det är otroligt fascinerande att sugas in i växternas inre, kika in nästan som i ett kalejdoskop. I den här tulpanen (köpt som 'American Dream' men är något annat) slås jag av hur formen på pistillens märke återkommer i själva öppningen som kronbladen formar...