Gisslandrama och smygrasism

 

Åkerfräken ersatt med röda 'Cherie'

Så kom dagen när jag kunde köra årets första långpass på 11 timmar. Räfst och rättarting, ta ett rejält nappatag med en försummad koloni. Kogödsel inhandlad. Rakt på grönsakslandet med bestämda steg. Ett par tag med grepen, ner och dra åkerfräken. Ett tramp till, åkerfräken. långa mjuka maskliknande rötter halas upp ur den sandiga jorden. Funderar ett tag på att låta dem bli enda grödan och sälja varierande produkter av dem istället för att kämpa mot dem. Oerhört rik på kiselsyra, många mineraler och spårämnen, och därför grym mot många kroppsliga åkommor: läker vävnader, bra mot reumatism eller efter influensa då man bygger nya slemhinnor, urindrivande, stoppar blödningar, på kompresser bra mot svullnader och bra till såväl tand- och tennrengöring etc. För att inte tala om att göra näringsvatten av dem! Men nej, det får bli potatis även i år.

Utöver ogräs dyker det även upp lite fynd här och var i grönsakslandet såsom glas- och porslinsskärvor. Arkeolog som man är kan detta vara spännande att studera. Men jag vet inte om ett batteri anno datzumal känns helt klockrent...

Vackert ogräs - 'Rödfibbla'

Åkerfräken är en objuden frifräsare, men jag inser under dagen hur många jag själv godtroget har bjudit upp till dans. Och nu ligger man där och gnisslar tänder, pillar och drar, morrar och svär. Tovsippan och sandlöken har jag redan berättat om. Men havtornen, den ska man inte sätta nära ett sandigt land. Vilka makalösa patronbälten den skickar ut! Vilka revor. Rödfibblan, ajajaj. Minns hur ett par med förskräckt min utropade: ska du köpa det där ogräset! när jag satte ner tre krukor i min korg. Hade saknat dem från min förra trädgård, där de beskedligt höll sig i fd sandlådan. Nu är de Ö.V.E.R.A.L.L.T. Rosor ska vi inte tala om. Plötsligt sprutar det upp tyket taggiga spjut varsomhelst! Mitt i gräsmattan om det är så. Bolltistlarna har också börjat rota sig lite väl bra här och där. Knölklockan, dock oinbjuden till en början, tyckte jag var ett pikant inslag bland floxen (min mer erfarna trädgårdsvän Inger höll inte med, borde lyssnat). Nu är de lömskt sammantrasslade och jag bryter av fler floxskott än jag får bort klockor och än färre av deras knölar. Det är verkligen slående hur smarta ogräsen är då de gärna klistrar sig precis intill de växter man vill ha kvar, lite gisslantaktik där! Gullris, say no more, och nu börjar jag även betrakta syrenen som ogräs då buskaget börjat rymma ut på vägen - och där får det inte finnas ett grönt strå gudbevars för vår kontrolltrupp på kolonin!
Men det är bara att erkänna, vi gör det alla - ägnar oss åt smygrasism. De sprider sig lika skamlöst, vräker sig över köpeplantorna utan hämningar och kräver plats där ingen finns. Fast de möts oftast av ett överseende leende - men har du dykt upp här nu, så roligt! Hos mig är det gullvivor, akvilejor, fingerborgsblommor, kungsljus och förgätmigejer. Prästkragarna är ett specialfall där. Jag vill inte gärna ha dem i varenda rabatt, men kör gladeligen runt dem med gräsklipparen...